3:e advent och lite till
Julafton närmar sig med stormsteg enligt almanackan. Det är svårt att tänka sig när man tittar ut. Mellan 4-7 grader varmt varje dag, en hemsk blåst och mycket regn. Jag börjar tappat tron på att snön kommer komma den här vintern...
Men vad händer här då..
Jo, Minus har varit på utställning :)
Jag och Christina packade in oss i hennes bil tillsammans med Howdy (taxen) och Minus.
Väl framme träffade jag Lotta och hennes samojed Aslan.
Inne i ringen fick vi gå tillsammans med de stora pojkarna. Då det var en inofficiell utställning så delade det bara på hundar under 15 månader och hundar över. Minus hade hunnit bli 17 månader.
Efter att domaren hade tittat igenom alla tre och vi hade sprungit runt några varv så placerade hon trean. Jag och Minus, Lotta och Aslan var kvar och sprang om första och andra platsen. Efter ett tag bestämde sig domaren för att Minus skulle placeras som tvåa av den enkla anledningen att han inte var lika utvecklad i huvudet som Aslan var. Hon berömde Minus steg väldigt mycket och det blir jag alltid så glad av att höra. Huvudet växer han ju i så småningom, steget finns där från början :)
Så andra plats med HP, men framförallt så hade vi trevligt i ringen och hade kul, även om mina nerver spökade som vanligt.
Då Lotta hade skadat sig så fick jag gå in med Aslan i gruppfinalen. Där mötte vi lite olika hundar och ställdes som 1:a, härlig överraskning då det var första gången jag visade Aslan. Men han är van i ringen så han visste exakt vad han skulle göra.
När vi gick in i BIS (Bäst in show) finalen så hände det som inte fick hända. Aslan fick sniff på en löptik, då lämnade allt sans honom och han bara pep och letade efter tiken ifråga.
Men jag kämpade och kämpade för att få upp kontakten och få honom att visa sig bra och röra sig fint. Det lönade sig och VI VANN!!
BIS 1:a för andra gången i mitt liv, första gången var med Dexter i Vaggeryd för ett par år sedan :)
Jag och Minus
Christina och Howdy
Jag och Aslan efter att ha blivit vunnit BIS finalen :)
Tiden går som sagt var väldigt fort och allt går i full fart just nu. Men idag har jag lyckats göra någonting med min axel så den värker något fruktansvärt med domningar ut i armen. Blir nog till att ta det lugnt i veckan, så lugnt det nu går.
Har massor på gång och innan jag vet ordet av kommer det vara nytt år har jag en känsla av. Men förhoppningsvis hinner jag med några uppdateringar innan dess, har ju en hel del roligt som kommer hända :)
På återseende!
Men vad händer här då..
Jo, Minus har varit på utställning :)
Jag och Christina packade in oss i hennes bil tillsammans med Howdy (taxen) och Minus.
Väl framme träffade jag Lotta och hennes samojed Aslan.
Inne i ringen fick vi gå tillsammans med de stora pojkarna. Då det var en inofficiell utställning så delade det bara på hundar under 15 månader och hundar över. Minus hade hunnit bli 17 månader.
Efter att domaren hade tittat igenom alla tre och vi hade sprungit runt några varv så placerade hon trean. Jag och Minus, Lotta och Aslan var kvar och sprang om första och andra platsen. Efter ett tag bestämde sig domaren för att Minus skulle placeras som tvåa av den enkla anledningen att han inte var lika utvecklad i huvudet som Aslan var. Hon berömde Minus steg väldigt mycket och det blir jag alltid så glad av att höra. Huvudet växer han ju i så småningom, steget finns där från början :)
Så andra plats med HP, men framförallt så hade vi trevligt i ringen och hade kul, även om mina nerver spökade som vanligt.
Då Lotta hade skadat sig så fick jag gå in med Aslan i gruppfinalen. Där mötte vi lite olika hundar och ställdes som 1:a, härlig överraskning då det var första gången jag visade Aslan. Men han är van i ringen så han visste exakt vad han skulle göra.
När vi gick in i BIS (Bäst in show) finalen så hände det som inte fick hända. Aslan fick sniff på en löptik, då lämnade allt sans honom och han bara pep och letade efter tiken ifråga.
Men jag kämpade och kämpade för att få upp kontakten och få honom att visa sig bra och röra sig fint. Det lönade sig och VI VANN!!
BIS 1:a för andra gången i mitt liv, första gången var med Dexter i Vaggeryd för ett par år sedan :)
Jag och Minus
Christina och Howdy
Jag och Aslan efter att ha blivit vunnit BIS finalen :)
Tiden går som sagt var väldigt fort och allt går i full fart just nu. Men idag har jag lyckats göra någonting med min axel så den värker något fruktansvärt med domningar ut i armen. Blir nog till att ta det lugnt i veckan, så lugnt det nu går.
Har massor på gång och innan jag vet ordet av kommer det vara nytt år har jag en känsla av. Men förhoppningsvis hinner jag med några uppdateringar innan dess, har ju en hel del roligt som kommer hända :)
På återseende!
