Dansande sockervadd

Ursäkta den dåliga uppdateringen efter kalabaliken i fredags.   Vi åkte in till djursjukhuset och de kollade igenom honom och avslutade med att ta ett blodprov. Sen gick vi ut i solskenet och satt där och njöt i två timmar. Han kräkte inte när vi var där och fick behålla vattnet som jag gav honom.   Efter två timmar kom veterinären ut och meddelade att levervärdena var lite sämre men att sänkan var normal. Så hon ville att vi skulle åka hem och försöka ge honom lite mat i taget och se om han fick behålla det. Hon trodde inte det var levern som var orsaken....den här gången.   Både veterinären och sköterskan sa till mig att jag MÅSTE åka in om han helt plötsligt blir hängig, jättedålig i magen eller börjar kräkas. Det kan vara ett tecken på att levern håller på att ge upp.   Så det känns skönt att jag gjorde det rätta och även om det gick förhållandevis bra den här gången så åker jag hellre in en gång för mycket än en gång för lite i fortsättningen också.   Resten av helgen har det blivit lite äventyr, en del vila och en del bus.   Hösten börjar komma och graderna går neråt. Jag märker att Nixo gillar det och vi går ca 8 km till 1 mil om dagen och han hänger med utan problem. Vi har det så bra just nu. Och jag ska göra mitt bästa för att sluta oroa mig hela tiden och bara njuta av dagen.   Så ny vecka och nya tag, nu kör vi :)

Promenaden på måndagkvällen blev längre än vad jag hade tänkt mig, men jag gick i Nixos tempo när han ville det.

Men sammantaget var han väldigt pigg och glad. Har inte märkt någon hälta efter promenaden heller.

 

6 KM!!!!

 

Vem trodde det för ett par månader eller ett par veckor sedan?? Inte jag iaf...

 

Jag har verkligen svårt att ta in vad pateologen trodde....6 mån...

 

Det betyder att vi skulle ha ca 5 månader kvar nu...men det märks inte.

Han sover en hel del, men det har ju Nixo alltid gjort.

För övrigt märker jag ingenting, han är likadan som han var innan allt detta började.

 

Hade jag bara kunnat sluta med medicinen hade jag nog inte ens tänkt på att han är sjuk.

 

Nu är ju inte 6 km optimalt för en hund med Nixos sjukdom. De ska inte ansträngas hårt fysiskt.
Men sålänge jag håller dem i hans takt så ser jag inget fel i det.

Hade jag bara gått runt kvarteret med honom hade han blivit helt deprimerad. Och vill han inte åka vagn så behöver han inte det. Han vill ju gå, då låter jag honom gå.

 

Kvalité före kvantitet, så måste jag behålla mitt tänk!!

I söndags hade vi en dragträff med ett stort gäng människor. Jag var först tveksam till att Nixo skulle få följa med. Hans immunförsvar är ju nedsatt pga medicinen och jag vill ju inte att han drar på sig något.

Men tillslut bestämde jag mig för det jag har sagt till mig själv hela tiden.
Jag kan inte låsa in honom, han måste få vara med, annars är jag orättvis!

 

Så han fick hänga med :)

Han fick först en rastningsrunda hemma och när vi kom fram fick han sitta i bilen medan jag körde med Minus. Men när Minus var vattnad, rastad och hade normal andning så fick han hoppa in och Nixo fick komma ut.

 

Han hängde med mig runt när vi skulle titta på alla de andra ekipagen som var med....fast han var mest intresserad av att nosa...som vanligt ;)

Men efter att ha sniffat och kissat in hela området så bestämde vi oss för att gå en sväng och se på en utsiktsplats.

Det var bara ett par kilometer dit, men värmen tog på krafterna.
Så det blev en väldigt långsam promenad hem och vi stannade bara en liten stund på toppen då solen gassade för fullt.

 

Men lite vatten och vila så såg han pigg ut igen och fick komma ut en sväng igen.

När vi kom hem vid tvåtiden så ramlade båda grabbarna nästan över tröskeln och jag trodde de skulle somna stående :)

 

Så det blev en lugn eftermiddag och kväll, de var bara uppe ett par gånger för att se att jag var kvar hemma.

 

Kvällspromenaden blev bara en kortis och det verkade båda två vara väldigt nöjda med ;))

 

Jag tror helt enkelt att han hade en toppendag :)