Dansande sockervadd

Igår var det dags för alla prover.

 

Vi började morgon med ett blodtryck som låg på 120, vilket är helt perfekt.

Sen tog de nya blodprover, det är han så van vid så det gick snabbt och lätt.

Veterinären gick sen igenom Nixo från topp till tå och vi pratade en lång stund om olika värden och dess betydelse.

Jag ställde en massa frågor och den viktigaste av alla.

 

Kommer jag märka när det är dags?

 

Har varit sjukdomsblind en gång och är livrädd att bli det igen.
Men hon försäkrade mig om att jag kommer se när det är dags. Jag kommer inte kunna missa det sa hon.

Det känns ändå skönt. En hel del stress släppte då.

För vad än proverna säger så går jag på hur han mår i vardagen. Och han är hur pigg och glad som helst och äter jättebra. Alltså märker han inte själv av sin sjukdom och då kan den bråka mest den vill.

 

Självklart kommer jag hålla koll på värden och liknande för medicineringens skull. Eventuellt ska vi byta foder på honom för att hjälpa njurarna.

 

I slutet av den här veckan kommer provsvaren och jag hoppas att de inte är så illa som de tror att det är.

Det är ju fortfarande njurar och lever som styr hur länge jag får ha Nixo kvar i dagsläget.

 

Just nu går jag på ren ilska. Någon måtta får det minsann vara!!
Ge dig sjukdomselände, för det tänker inte jag göra!!

Nu var det ett tag sen sist.

Vi har njutit av sommaren och den otroliga värmen.

Tre härliga semesterveckor tillbringade vi för första gången hemma. Det är jag så nöjd med!

Så skönt att bara vila och vara och njuta av Nixo och Minus.

 

I mars när vi var inne på provtagning så sa de "nu behöver vi inte ses förrän till hösten"....men helt plötsligt så var hösten här.

Förra veckan hade vi tid.

 

Nixo har varit lite påverkad av värmen men annars har han mått hur bra som helst. Går och ler som bara han kan göra. Hänger med på långpromenader, har varit och badat i havet och gjort en massa annat. Inget problem med någon hälta eller något annat.

Så när vi var där förra veckan fick jag beskriva hur han mådde. Mina exakta ord var "hur bra som helst".

Då han har gått på Atopican i över ett år så ville de kolla både lever och njurvärden.

 

Igår kom samtalet från veterinären. Jag var helt övertygad om att hon skulle säga "han är så gott som frisk, fortsätt som nu och så ses vi i början på nästa år".....men så sa hon inte....

 

Hon sa istället, vissa av Nixos värden ser inte så bra ut.

Hon förklarar de olika levervärderna som hade stuckit iväg. Medan vissa andra levervärden låg kvar som tidigare.

Sen kom det stora nedslaget....njurarna är påverkade.

 

Alternativet att inte göra någonting finns inte i min värld. Så jag fick lite olika alternativ.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill gå ut i bloggen med vad jag fick för alternativ men jag kan berätta vad jag valde.

Han kommer att ultraljudas på måndag, både lever och njurar så att veterinären kan få en bättre bild av vad som händer. Även blodtryck, urinprov och blodprov kommer tas.

När resultaten kommer in vet veterinären mer och då kommer jag få ta nya beslut om hur jag ska gå vidare....eller rättare sagt, om jag kan gå vidare.

 

Det enda hon uttryckte extra starkt var att han behöver komma in snarast möjligt och att den första ultraljudstiden är på måndag. Så självklart åker vi in då.

 

Jag har rådfrågat några nära vänner vad de anser. Alla håller med mig i mitt val.
Hade han varit hängig eller "sjuk" så hade jag inte dragit vidare med detta. Nixo ska aldrig behöva lida eller ha ont.
Veterinären träffade honom förra veckan och tryckte igenom honom rejält. Hennes bedömning är att han inte har ont, än. Och sålänge det är så så kommer jag fortsätta.

 

Folk får tycka vad de vill. Vissa tycker inte jag ska bry mig om vad värdena säger utan gå mer på hur Nixo mår varje dag. Jag respekterar det, men man måste veta vad organen håller på med så att man är förberedd och möjligtvis kan skjuta upp det ofattbara lite på framtiden.

 

Han kommer även få börja äta ursofalk igen. Den tog vi bort för länge sen, men nu är den tillbaka igen. Varje dag. Eventuellt kommer Atopican också höjas, men det beslutet tar vi inte förrän på måndag.

 

Nu så här i efterhand så reagerade jag faktiskt andra semesterveckan på att Minus helt plötsligt slutade ligga där han brukar ligga i trädgården. Han började istället lägga sig precis bakom Nixo. När Nixo sov låg Minus och höll vakt. Han låg så i timmar....
Hundar kan känna på lukt när något är fel. Han kanske kände en förändring på Nixo och duktig lillebror som han är så försvarar han och skyddar han Nixo i alla lägen. Jag har aldrig sett en hund ta så mycket ansvar för en annan hund som han gör.

Så jag är inte ensam hemma om att göra allt för Nixo. Både Minus och jag gör allt vi kan <3

 

Så efter en skön sommar där vi har laddat batterierna går vi återigen in i krig. Det kommer bli en lång tuff höst känner jag på mig. Men jag hoppas att han får vara med oss ett bra tag till. För tro mig, jag kommer kriga enda till slutet. Nixo är min stöttepelare, min hjälte, mitt stora hjärta och mitt allt.

Vi har inget att förlora på att gå "all in", för vi kommer ändå förlora i slutet. Men vi ska se till att han får den längsta och bästa tiden han kan få.

 

Vår älskade Nixo <3