Dansande sockervadd

Snön kom aldrig till Lekvattnet. Det ställdes in.

Så nu får vi se hur det blir framöver.

Jag kommer dock inte att uppdatera bloggen förrän tävlingarna är över för vår del.

 

 

 

Om det händer något med Nixo kommer jag självfallet att uppdatera.

 

Uppdateringarna kommer ske på Instagram och Facebook då det är stängda forum.

 

 

På Återseende!

Jag efterlyser snön!!

Hallå, var är du?

 

Hörru snön, kan vi göra en deal?

Du tar och öser ner en massa snö över Lekvattnet, typ nu!!

I gengäld behöver det inte komma någon snö här.

 

Ok? Deal?!

 

EN dag kvar till sista anmälan....och det saknas fortfarande snö!

 

Hela säsongens planering håller på att gå i stöpet pga att det inte kan ramla ner en massa snö.

 

Jag har legat ute och kört hundar i regn, blåst, kyla, mörker, bland vildsvin och annat läskigt. Men jag har gjort det för att försöka ge hundarna så bra förutsättningar som möjligt.
Själv gillar jag bättre vindstilla solnedgångar med runt -5 grader, då kan tom jag stå stilla och titta och njuta på vår vackra natur.

Men i ösregn och gegga är det inte lika njutbart, men tur nog har jag haft sällskap hela säsongen och det är jag väldigt tacksam för. Annars hade jag INTE kört i skogen!! Jag vet att vildsvinen är ute efter mig ;)

 

Så du snön, snääällla flyg till Lekvattnet och ös ner snö...snäääälla!!!

Jag måste ju börja med att berätta att ett mirakel har skett.

Den 9/1 var jag och Nixo hos veterinären för att ta nya blodprover.

Redan på eftermiddagen fick jag provsvaren....billirubinen som låg på 90 när han var som sjukast och som ska ligga på 1,4 ligger hade blivit lite sämre men är ändå nere på 3.

Men för övrigt har alla andra prover legat stilla. Dvs medicinen har fått sjukdomen att hålla sig lugn!!!

 

När han lades in 3/2 2013 sa de till mig att han hade 50/50 att klara sig.
Jag fick sen beskedet att det bara var 10 % chans att han skulle klara sig.

I slutet av sommaren fick jag veta att det sista biopsiprovet visade att han max skulle klara sig 6 månader!!

Och den 9/1 2014 fick jag beskedet att "Vi drar ner lite på medicineringen, han kan börja äta vanlig mat igen och han har förhoppningsvis många år framför sig"!!!

 

Kan ni förstå....det har vänt, oturen har vänt!!!!!!

Jag ska boka ny tid 4-6 veckor efter jag har bytt mat helt på honom. Bara för att dubbelkolla så att den nya medicineringen och maten fungerar bra för kroppen.

 

Dessutom...Nixo får börja dragträna igen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det finns inte utropstecken så det räcker ;)

 

Han kommer inte tävlas igen, men jag kan iaf konditionsträna honom för hans välmående.

 

Så nu har det beställts en ny sele för den gamla går inte på honom längre ;)

 

Tusen miljoner tack till er som har stöttat oss, mailat, ringt, sms:at under det här året. Det värmer så mycket att veta att vi har så fina människor runt oss.

Så har 2013 tagit slut och vi är helt plötsligt inne på ett nytt år.

 

Jag läste precis mitt blogginlägg från 2013-01-02, Året 2012, Målen 2013....

Och vad ska jag säga. Hjälp, jag hade verkligen ingen aning om hur året skulle bli. Inget blev som det var tänkt och alla planer omkullkastades. 2013 var inte vårt år!

 

Den 7/1 förlorade jag min katt Skrollan.
Den 3/2 insjuknade Nixo i akut leversvikt.

Mitt och hundarnas liv vändes upp och ner..

Den 12/2 försöker Minus och hans kompisar att klara ett DP60 i Furudal men får bryta tävlingen.

 

Våren går i en dimma. Jag oroar mig konstant för att Nixo ska dö för mig och Minus hamnar lite vid sidan av.

Den 25/6 får vi besked om att det sista biopsiprovet ska tas.
Det visar att Nixo har fått en kronisk leverinflammation och början på skrumplever.

Överlevnadschansen försvinnner, nu är det bara en tidsfråga.

 

Jag börjar inse att Minus har fått stå tillbaka väldigt mycket under våren. Han har varit supersnäll och accepterat läget, men det är dags att göra någonting med honom. Vi kan inte bara stanna upp och invänta döden.

Så tälten, stolarna och kläderna packas och Nixo får vara en del hos M. Dags att åka på utställningsturné.

Det går väldigt bra för Minus och det får mig att hålla humöret och hoppet uppe.

 

I september träffas ett stort gäng i Kristianstad och dragtränar. Vi lär där känna lite nya människor som kör i Kristianstadtrakterna.

I oktober börjar graderna gå ner tillräckligt för att vi ska kunna dragträna.

Så den 19/10 drar vi igång tillsammans med våra nya bekantskaper.
Det blir bättre träningsmöjligheter och träningarna blir både längre och i skogsmiljö med många backar.

 

Så vad ska man säga, året blev inte det jag hade hoppats på och inte ett enda av de målen jag hade uppfylldes.

 

För 2014 kommer jag inte att sätta några mål eller förhoppningar.

Jag vågar inte. Jag blir så besviken när saker som jag tränat och satsat mot inte går som det är tänkt och helt oväntade saker kan dyka upp.

Jag kommer träna drag med Minus, förhoppningsvis så kan han starta någon tävling under året. Men om inte så är det helt ok. Han gillar att springa och jag gillar att köra honom :)
Kanske blir det lite utställningar, vi får se om vi känner för det.

Nixo kommer få gå härliga skogspromenader och vara med som maskot på träningar om han inte är iväg på bus hos en av hans hundvakter.

 

Jag hoppas och önskar att jag, Nixo och Minus får uppleva hela 2014 tillsammans. Det är min dröm!
Men jag vet också att det inte alls är säkert att vi kommer få göra det.

 

 

Jag önskar er alla en god fortsättning!!