Dansande sockervadd

Ja då var det dags för en uppdatering igen.

 

Minus ställdes i Tvååker och fick bara Excellent. Första dubbelutställningen där han "bara" får Excellent.

Jag har tyckt att han har betett sig konstigt ganska länge och varit låg. Så jag konstaterade helt lugnt att "Min hund är trasig". Ja man får ju kalla det för något när man inte vet vad det är.

 

Jag bokade tid för diverse provtagningar och var redo att röntga igenom hela hunden. Han är 5 år och ska definitivt inte vara så låg som han är.

Men innan den dagen kom fick jag besök hemma av en vän. Hon är duktig på att massera och kan det där med muskler och muskelfästen.
Hon masserade honom länge och han visade tydligt på ett par ställen att det gjorde ont. Jag fick lite hemläxa och lärde mig även en del.

Hon avslutade med en övning som är svår att beskriva, men Minus rörde sig fram och tillbaka och helt plötsligt smällde det till!!

Jo tack, den låsningen var den värsta jag har varit med om. 

Hon testade att springa lite med honom och han trippade lite försiktigt första varvet. Men sen hände något. Hela Minus lyste upp och han drev på rejält bra i steget!

Inte konstigt att han inte ville springa. Han hade en låsning i fronten och kan man inte ta ut steget fram kan man inte heller skjuta på bak.

Så nu masserar jag honom regelbundet och använder mig av back on track nättäcke efter träningar och långpromenader.

 

Förra onsdagen sprang Nixo och fjantade i ett sandtag. Han försvann runt en kurva och när han kommer tillbaka så haltar han kraftigt på höger framben.
Inte så farligt var min första tanke. Men vi var tvungna att gå en bit för att komma till en bilväg och jag insåg att det kanske var värre än vad jag först trodde.

 

Dagen efter stödjer han inte alls på benet och jag beslutar mig för att åka in och röntga det.

Veterinären var ganska övertygad om att det var en spricka eller fraktur eftersom han totalvägrade att stötta på benet.

Men det visade sig att det var varken eller.

En rejäl blödning och svullnad var allt.

Så veterinären ville bara ge honom en spruta rimadyl och ett recept på det samma.

Men där tog det stopp.

Jag hade innan besöket ringt Nixos veterinär i Helsingborg och hon gav mig en lista på vad han absolut inte fick äta och vad han fick äta.

Rimadyl och metacam står på Nej-listan då de kräver en massa jobb av hans njurar. Och då njurarna är dåliga så orkar de inte med sånt.

Så Tramadol eller Tradylon skulle han få sa hon.

Jag bad veterinären skriva ut det istället. Men efter att han hade läst på om medicinerna vägrade han att skriva ut det. Det var för starka mediciner och det ville han inte sätta sitt namn på. Så då fick jag ringa Helsingborg.

 

Så hem med en lindad hund som nu var ännu mer ömklig. Stannade hemma en dag med honom eftersom han inte ens ville gå på rastningspromenader. Han kissade en gång den dagen...den längsta kissen någonsin.

 

Idag har det gått 9 dagar och han haltar fortfarande men han stöttar på benet. Han kan bara skritta, går det fortare drar han upp benet och hoppar fram.

Igår fick jag hem ett Back on Track benskydd som han nu har på sig dygnet runt. Jag tycker redan man ser skillnad och att han inte haltar lika kraftigt i skritten. Trav fungerar dock inte alls.

 

Tur nog har jag kvar vagnen från då han insjuknade i leversvikten. Så den får han åka med i när jag och Minus går långpromenader.

Många tycker nog att jag är galen som kånkar omkring på honom i vagnen. Men det struntar jag i. Vi är som musketörerna. En för alla, alla för en. Han ska inte känna sig utanför eller bortglömd. Och på det viset får han ju även sniffa på lite olika platser varje dag. För nu går han små små promenader, vi pratar om ett par hundra meter tre gånger om dagen.

 

Annars är det ganska lugnt....förutom renovering och trädgårdsarbetet då...men det är en annan historia ;)

 

Ha en underbar helg!