Dansande sockervadd

När man bor i Skåne så får man vara glad för de backar som finns.

Precis där jag bor finns det inga superbackar. Det finns betydligt bättre om man kör en bit.

Men då hinner jag inte träna innan det blir mörkt.
Det är snart kört ändå, men så länge jag slipper springa själv bland vildsvinen i mörker så försöker jag göra det ;)

 

Igår körde vi 30 minuter promenad som uppvärmning.

Sen letade vi upp en backe, inte så lång men brant och körde intervallträning.

Både skritt och trav, först hela backen och sen intervaller i skritt och trav.

20 minuter körde vi, han var pigg när vi slutade och det är det viktigaste.

 

Första träningen är egentligen bara full med positivitet för att lägga en bra grund inför fortsättningen.

Han taggade upp mer och mer för varje gång vi gick ner för backen.
Tänk att det är så kul med backar och kedjor!

På köpet fick jag ju själv motion också ;)

 

Idag och imorgon kör vi vilodag, då blir det bara promenader.

Man får inte glömma att musklerna ska återhämta sig.

 

Igår fick jag även fantastisk respons på mitt inlägg om "elaka" människor.
Jag är så tacksam över att ha så fina människor runt omkring mig!

Så nu släpper jag det hela och går vidare. Inte sjutton ska sånt där få dra ner mig!

 

 

Bilden är från 2011.

Killen är snabb, kvick och gillar hög fart.

 

Men killen behöver sätta mer muskler.
Så för att bli ännu snabbare så börjar vi (precis som med häst som jag jämförde med igår) med markarbete.

 

Det är fortfarande mellan 15-17 grader varmt ute och därför passar det väldigt bra med muskelträning.

 

Vi startade i söndags med 180 minuter lösspring i skogen. Vi hade bästa kompisen Duk-e med som en bra farthöjare och jaga-kamrat.

Vi andra gick på stigar, mindre grusvägare och rätt ut i skogen, totalt 6 km.
De två tokarna gissar jag sprang närmare 2 mil på samma tid.

 

Igår körde vi mer kontrollerad muskelträning.
Det blev klövjeväska med 1 kg i vikt i. Själva väskan vägde också nästan 1 kg.
5 km i backig terräng och powerwalk fart.
Mina benhinnor och min skada i vaden gjorde att jag fick sänka tempot ibland.

Idag är det backträning med kedjor som står på schemat.

 

Imorgon är det vilodag. Så har halva veckan helt plötsligt gått!!

 

Ska ta och mäta honom överallt ikväll så jag har något att jämföra med.
Även maten har ökats till tre portioner om dagen.

Lite finare, lite bättre ;)

De senaste veckorna har det framkommit en del tråkigheter. Först och främst handlar det om avundsjuka och skitsnackande människor som verkar ha för lite att göra.

 

 

Men jag har bara en sak att säga.

HAHAHA skönt att veta att ni är så jäkla rädda för oss! Min nya officiella slogan för Team Gunnvall kanske ska bli "Lite finare, lite bättre" :D

 

Går det bra så får man väl räkna med att folk som inte är ärligt glada snackar skit bakom ens rygg.
Minus har visat framtassarna och det tyckte visst vissa var lite jobbigt.

 

TRIST LÄGE FÖR ER! :D

 

Därför har jag tvekat lite över vad jag ska skriva på sociala medier. Men för sjutton. Inte ska avundsjuka och elaka människor få styra vad jag skriver?!

Så jag skriver när jag vill, hur jag vill och precis vad jag vill och till er "fula" människor, skaffa er ett eget liv!
Har ni tid att snacka skit på nätet så föreslår jag att ni stannar på jobbet längre, skaffar er ett jobb, skaffa en blogg, skaffar er fler hundar, aktiverar era hundar mer, hitta en annan hobby att fylla ut dötiden ni har istället för att sitta framför datorn.

 

Tips i all välmening. För ni inser väl att ni gräver er egen grop? Jag håller inte tyst om det ni snackar om.
Sen att det även har gjorts försök att provocera fram mer snack, ja hur ska jag besvara det....det gick ju inte så bra..oups för dig. Men kul att se att du var villig att sjunka så lågt.

 

En vacker dag kommer jag att konfrontera er som har snackat....för jag vet vilka ni är :)

 

Ha en fantastisk dag alla fina människor som stöttar och supportar oss!!!

Tanken slog mig idag när jag såg en ryttare.
Hästfolk som vill satsa inom någon sport köper och säljer ett antal hästar innan de hittar den rätta.

 

Hundfolk som vill satsa inom någon sport läser på ordentligt innan men behåller till största del den hund de har köpt. Även om det visar sig att den hunden inte lever upp till vår förväntan.

 

Hundar impulsköps också och när den typen av ägare väl har förstått att hundar kräver arbete så satsar de antingen på en sport hunden gillar, eller så säljs hunden.

 

Är impulshundfolk mer lika hästfolk?

Jag säger inte vad som är rätt och fel. Jag passar in på båda kategorierna. Men jag valde inte att placera om mitt impulsköp utan hon blev min tävlingskompis.

 

Jag har fått frågan varför jag inte omplacerade Nixo när han inte "levde upp" till mina förutsättningar.

Tanken har slagit mig ska jag ärligt erkänna. Inte för att jag inte älskar honom över allt annat. Utan för att jag vill att han ska ha ett meningsfullt liv.
Men sen blev han sjuk och då bestämde jag mig för att han får stanna.
Han bor ju en del hos M, Nixo får själv bestämma när han ska bo hemma och när han ska bo hos M.
Förra veckan bodde Nixo hemma måndag, tisdag, torsdag och söndag. Ungefär så brukar en vecka se ut för oss. Det passar oss båda bra för jag slipper ha dåligt samvete när Minus ska dragtränas och Nixo får ensamtiden han förtjänar och en långpromenad utan koppel.

 

Är det skillnad på att äga en hund och en häst när man har tävlingsambitioner?

Jag har vänner med hästar. En av dem vet jag aldrig skulle sälja sin häst. Hon har inte heller ambitionen att tävla utan det är hennes ridkompis. Jag tror det är skillnaden.

 

Borde vi hundmänniskor vara hårdare i våra krav?
Borde vi göra oss av med hundar som inte passar in?
Jag vet långdistansförare som säljer hundar som inte passar. De kan helt enkelt inte bli stående med djur som inte pallar trycket eller som inte passar i spannet.

Men vi vanliga dödliga hundägare....gör vi rätt som behåller djur som inte passar in till hundra procent? Vi anpassar oss efter djuret istället för att göra oss av med henne/honom.

 

Jag brukar säga att jag aldrig kan äga en tävlingshäst. För jag hade aldrig kunnat sälja min kompis för att han/hon inte lever upp till mina förväntningar. Lika lite kommer jag bli en storuppfödare av hundar som säljer de som inte passar in i mitt spann.

 

Jag ses nog som vek av vissa. Men jag ser bara en massa kärlek.
Jag har två kompisar, mina bästa kompisar som jag har tagit ansvar för.
När de kom så lovade jag att varje dag räknas och att de varje dag ska få en innehållsrik och rolig dag.
Det sätter ganska hårt tryck på en själv vill jag lova. Men den dagen mina bästa kompisar inte finns mer så kan jag iaf med gott samvete säga. Han/hon fick det absolut bästa livet hos mig. Och det är jag stolt över!

 

 

Ja det var en liten tanke som dök upp. Fattar om ni inte orkar läsa haha!!

Idag har jag äntligen tagit Minus träning på allvar. Han har nu gått i två säsonger och jag tränar honom till höger och vänster. Det är kickbike, cykel, backträning, kedjor m.m. Men aldrig någonsin har jag bokat in honom hos en fysioterapeut innan.

Men nu är det dags!
Det är inget fel på honom vad jag vet eller vad jag ser. Men skulle jag själv träna så mycket som jag tränar Minus (japp, jag är den svagaste länken *s*) så hade jag med jämna mellanrum kollat upp min egen kropp.

 

Jag har dessutom hittat en ny sele som jag vill testa på honom. Inte heller det är för att selen han har nu inte är bra. Men jag ser gärna att han tränar i två olika och de är uppbyggda på lite olika sätt.

 

Vilket märke det är och om den fungerar kommer längre fram i höst när jag har testat den :)