Dansande sockervadd

Ska man ha en blogg om man bara uppdaterar den ibland. Jag har ju en hemsida jag uppdaterar, varför har jag en blogg?

Är det någon idé att ha den kvar...tveksamt.

 

Antingen satsar man eller så lägger man ner, det är liksom så jag funkar.

 

Jag är så imponerad av bloggarna. All den tiden de lägger för att uppdatera bloggen flera gånger om dagen. Inte illa!! Men min tid räcker inte till. Vill ni veta mer om vad vi hittar på så finns jag på Facebook som uppdateras lite oftare ;)

 

Men jag tror inte jag kommer satsa på bloggen, så häng på hemsidan istället ;)

 

Vi ses där!

 

 

 

 

 

 

Idag fick jag ledigt ett par timmar över lunch för att kunna köra hundarna i dagsljus. Det händer ju nästan aldrig. Solen sken och snön glittrade. Kunde inte bli bättre...trodde jag..

 

Visade sig att det bara var fjädersnö utan grund, dvs släden gick igenom överallt. Men efter mycket om och men så fick jag hem hundarna och bytte till fyrhjuling istället.

 

 

 

Maxad ljusterapi :)

Den här helgen har man ju inte hunnit med mycket vettigt här hemma. Däremot så har jag tillbringat mycket tid ute i skogen och friskluften.

 

Igår tog jag upp Nixo, Minus och Hallon till skogen. Det var dags att träna enspannskörning. De har inte gått så mycket själva (Hallon har bara gjort det en gång) så det gäller att ligga i lite så de får lite sån erfarenhet också.

 

Minus, 8-9 km, bra fart, tappade fokus i mitten, trött mentalt, kom igen snabbt och det blev en snabb runda. Jag är nöjd i det stora hela.

 

Hallon, 3 km, bara träna på att gå själv och lyssna på kommandon. Lyssnade bra, men är lite tveksam till att gå ensam. Går ibland kanonsäkert framåt i galopp, men avbryter sen och verkar fundera lite på varför hon springer själv innan hon ökar igen. Fortsatt träning viktigt.

 

Nixo, 3 km, galopperade på bra, har inte riktigt konditionen, men det är väntat. Går på väldigt bra och jag är nöjd med hans prestation. Ska fortsätta köra honom en själv, men gärna ha sällskap bredvid på annan cykel ibland så han inte alltid springer själv.

 

Idag körde vi upp spannet till en parkering i närheten av Råbelövs sjön. Jag körde första sträckan på ca 1 mil. Minus och Hallon bak, Stella och Lacey fram.

Efter milen bytte jag och Bea så hon fick köra hundarna sista sträckan. Jag och Christina tog bilen till slutdestinationen.
Bea hade flyttat runt hundarna lite och Minus gick fram när de kom fram. Han såg pigg och glad ut och skällde lite. Han var nog inte riktigt klar...tok!

 

Nu laddar vi för ny vecka och jag ska försöka bli bättre på att fotografera....skärpning. Jag vet själv hur kul det är med bilder i en blogg :)

 

 

2012-01-07

 

Ett datum som alla andra kan tyckas. Men för mig kommer det alltid vara dagen då min vackra katt Skrollan lämnade jordelivet för att gå över regnbågsbron.

 

Det jag kommer minnas mest med Skrollan är hennes otroligt coola stil mot alla hundar som kom hem till oss. Hon var så självsäker och hälsade alla hundar välkomna genom att stryka sig runt deras ben.

 

Jag kommer även minnas hennes styrka! Hon kämpade så hårt, men tyvärr gick det inte att vinna den här gången.

 

 

 

 

 

 

Ungefär så kändes det igår när jag var ute och körde hundarna.

 

Allt började bra. Minus och Lacey som lead och Bexy och Hallon som wheel. Hundarna gick iväg ut av bara tusan, vet att min första tanke var "milde va energi det var i hundarna idag". Det var dock ändå +6 ute.

 

Vi kom inte mer än ungefär 500 meter när jag såg att Bexy såg lite lurig ut. Bajsstopp tänkte jag, bäst att bromsa lite och göra sig redo. Men HAHA på mig, när jag sätter händerna på bromsarna och börjar trycka så inser jag att ingenting händer. Jag trycker lite hårdare men det händer fortfarande ingenting. Och då trycker jag till rejält...ingenting händer!!

 

Jaha, där stod jag på en trehjuling, hundarna i rasande galopp och jag har inga bromsar. Började föreställa mig vad som kunde gå fel och hur jag skulle agera. Men tankarna avbröts snabbt när första rådjuret dök upp på vänster sida. Tre hundar i jaktskall och alla siktar snett framåt mot rådjuret.

Det var då det var dags att testa hur väl kommandona sitter...egentligen hade jag bromsat, men det alternativet fanns ju inte längre.

 

Efter ett par rejäla vrål att de ska fortsätta FRAMÅT så håller de sig faktiskt på vägen och fortsätter förbi rådjuret (som samtidigt sprang längre ut på åkern). Så där står jag nöjd med mig själv och hundarna, berömmer och fortsätter fundera på olika scenarion som kan inträffa.

 

En halv minut går och helt plötsligt har vi det väntade bajsstoppet. Hur det stoppet såg ut och var hundarna var och var jag var, ska vi inte gå in på. Men det blev i alla fall stopp och jag var ganska lättad över att stå på marken.

 

Christina och Anneli körde bil en bit bakom och jag vinkade fram dem. Efter lite genomgång av cykeln och diskuterande så kopplade vi av Bexy som har minst koll på kommandon och som ligger inne med mycket styrka.

 

Tre hundar vrålar och jag ger kommandot framåt och i samma sekund inser både Anneli och jag att TÅGET kommer. Vi ska korsa tågspåret men bommarna är nere. Hundarna är fullständigt vilda och jag vrålar allt vad jag kan att de ska stanna. Stoppsträckan blev ganska lång, men jag lyckades tillslut få de att stanna innan tågspåret.

 

Resten av turen blev ganska lugn då vi fick kraftig motvind som tröttade ut hundarna rejält. Ett par små kaninrackare korsade vägen vi körde på, men hundarna gjorde bara mindre försök till att springa ikapp där kaninen hade korsat vägen.

Vid ett drickstopp kopplade vi in Nixo så han fick springa med den sista biten hem. När vi körde in sista hundra metrarna till gården fick hundarna återigen ett glädjerus och jag funderade över vad som skulle få stopp på oss. Jaja, Christinas hus, häcken runt gården eller gödselhögen på gården borde ju få spannet att stanna.

 

Vi kom fram helskinnade och jag konstaterar en sak. Vi måste träna stenhårt på kommandot STANNA!! Kanske skulle man ta och bygga upp en bana som de har när de kör med häst och vagn och träna hundarna på alla kommandon där.

 

Nästa gång blir det iaf fyrhjuling för min del!

 

På återseende :)

Varför kan inte vädergudarna samarbeta lite? Kom igen nu, 8 grader, storm, regn och lera den 3/1. Känns mer som oktoberväder.

Kämpa nu vädergudar! -5 grader, sol och snö tack :)

Ikväll ger vi oss alltså ut i Skånsk vinter och kör med Minus, Hallon och Lacey. Kanske Bexy och Nixo får gå med lite också.

 

Det gäller att inte glömma glasögonen!

 

Här är jag igen :)

 

Jag ser så många som skriver sammanfattningar över året som har gått och kände att det är någonting jag också vill göra. Det har hänt både mycket och lite men det kan vara kul att titta tillbaka på.

 

Om jag då börjar med Nixo så började året med den stora lyckan att han blev pappa till 6 små underverk den 21/2-12, många ettor och tvåor ;) Dexter, Joker, Eddie, Nala, Jojjo och Melvina blev deras namn. Några av de har jag kontakt med via facebook och det är jättekul att följa de små liven när de växer upp. Mamma till kullen är Newsam´s Ursula Andress "Ullis".

 

Resten av Nixos år, förutom att vara maskot och hängt med mig och Minus på de flesta aktiviteter vi hittar på, har varit utredningar. Han har haltat till och från och varit allmänt hängig. Efter flera utredningar, där jag har fått bevis på att det inte är skelettet det är fel på, så har veterinärerna kommit fram till att han har muskelvärk. Dvs han felbelastar för att han har ont någonstans och då flyttar sig inflammationen till ett nytt ställe som gör att han felbelastar på ett annat ställe som gör att inflammationen flyttar sig vidare. Och så håller det på. Men nu har han fått en ny medicin och det finns en plan som sträcker sig över ett år. Det här är inget som kommer ge med sig på ett par veckor utan det tar längre tid än så. Men så länge Nixo mår som han mår nu så håller vi oss till den nuvarande planen och hoppas att han, när vi når slutet av planen, blir som vilken annan hund som helst och helt medicinfri. Det här kan ha med fästingsjukdomen som han hade sommaren 2011 att göra.

 

Så nu när vi går in i ett nytt år så ser vi framåt med positiv blick. Nixo har fått gå med på en kortare dragträning och från att inte ha galopperat mer än ett par steg så fick han igår springa med 2 km och gick då i galopp hela sträckan. Så visst har vi kommit en bit på väg och ser ljust på året som kommer.

Målbild 2013: Han ska kunna springa med glädje och inte vara påverkad efteråt. Jag vill vara realist när det kommer till Nixo och inte pressa honom utan låta honom ta det i sitt eget tempo och på hans villkor. Därför sätter jag inte upp hur långt eller kort han springer. Huvudsaken är att han kan leva ett långt liv utan mediciner och värk.

 

 

 

Sen har vi lillebror Minus:

Min tävlingskompis som älskar fart, fläkt och har en tävlingsinstinkt som matchar hans matte ;)

 

Minus år började också väldigt bra i Furudal. Bea körde Dragprov 20+ med Minus, Stella, Lacey och Tolinka. Kom 5:a i tävlingen och klarade meriteringstiden! Minus blev därmed bruksmeriterad.

 

Så från att ha ställts ut i Juniorklass gick han in i Bruksklass.

Och där har det gått väldigt bra!!

 

Första certet kom den 16/7 2011 i Juniorklass.

Utställning Tvååker - Excellent, ck, 2 bhkl, Cert

Under 2012 var det dags för bruksklass.

30/6 Utställning Borås - Excellent, ck, 2 bhkl, Cert, R-Cacib.

13/7 Utställning Tvååker - Exvellent, ck, 4 bhkl, Cert.

16/9 Utställning Visseltofta - Excellent, 2 bhkl, Cert "specialcert".

 

Minus började även sin första rallylydnadskurs. Det var en kille med myror i brallorna och huvudet som startade kursen. Men efter två terminer så var det dags att prova på den första inofficiella tävlingen, klubbmästerskapet på Kristianstad Brukshundklubb.

Han gick kanonbra och det är verkligen bara finslipning kvar innan det är dags för den första officiella starten. 82 poäng av 100 och en mycket bra placering. Så stolt över att vi har kommit så långt på ett år.

 

Vi startade även på vår första barmarkstävling den 17-18/9. Det var Minus och Lacey framför kickbiken. Jag är jättenöjd med vår tid och Minus prestation. Tyvärr var inte Lacey riktigt i form, men jag hoppas vi får en ny chans under 2013.

 

Målbild 2013:

Först och främst, att Minus klarar dragmeriteringen för att få titeln SE UCH, Svensk utställningschampion.

Att börja tävla officiellt i Rallylydnad och bli uppflyttade i fortsättningsklassen.

Att tävla mer i barmarksdrag.

Att fortsätta dragmeritera under säsongen 2013/2014.

Och framförallt, låta Minus växa och ha kul. Han är ju inte så gammal än.

 

För övrigt tar vi dagen som den kommer och njuter av att leva här och nu tillsammans :)

 

Vi önskar alla våra vänner och bekanta en God Fortsättning!

 

På återseende!