Dansande sockervadd

Sally kunde få ryck som gick ut på att hon sprang runt runt med en väldigt speciell stil och bus i blicken. Jag har saknat de där rycken för det var som ett glädjefnatt där hon bara var tvungen att sprätta runt med stela ben i en väldig hastighet.

Så idag, 3 år, 1 mån och 5 dagar efter hennes bortgång, så kom det helt plötsligt. Jag var precis på väg upp på uppfarten då jag bara stannade till. Det var som att se Sally igen, blicken, benen, farten, glädjen. Minus mitt lilla hjärta fick sitt första "Sallyryck". Jag blev så glad så tårarna nästan kom, tänk om...tänk om man kan födas på nytt. Jag vet vad ni tänker, nu har hon blivit tokig ;) Nä då, men tänk om...

Jag har iallafall lyckats fota grabbarna idag, jag tycker inte att Minus växer så mycket men jämför man med bilderna från när han var 8 veckor så får jag erkänna att han har nog fått lite längre ben ;)

  



 

Mina fina killar :)

Resten av veckan är det full fart mellan rallylydnadsträning, uppletandeträning, packning och planering för Visseltoftahelgen. I helgen ska grabbarna och jag campa och ha det trevlig med en massa andra samojedmänniskor :)

Men nu ska vi gå och lägga oss så vi har ny energi och kraft inför morgondagen, har ju fortfarande fyra jobbdagar innan det är dags för helg ;)

Jag vill även passa på att tacka Emily för den nya fina headern, du är en pärla :)


På återseende!