Dansande sockervadd

De senaste dagarna har jag fått flera starka funderingar på vad jag sysslar med.

Egentligen har tankarna funnits i ett par veckor, men latmasken i ryggen fick snabbt tyst på tankarna.

Men nu kan jag inte släppa tanken och känslan av...VAD SYSSLAR JAG MED!!

 

Jag skaffade inte hund för att dragträna och gå på promenader. Det var inte mitt syfte i första hand.

Självklart kör jag gärna lite drag men mest har jag nog gjort det för att Minus skulle få sin meritering/sina meriteringar.

I år kör jag bara för att det är kul. Han ska inte tävlas mer i drag. Varken han eller jag har lust att tävla i drag. Vi har inte förutsättningarna att komma långt då jag inte kan åka skidor pga värken och jag har inte lust att köpa på mig en massa hundar för att ha ett eget spann. Jag känner inte heller för att meckla (är det ens ett ord) omkring med andras hundar för det drabbar bara min egen hund som inte kan dragträna, Nixo.

Och att satsa på en sport som aldrig kan leda någonstans mer än en massa sistaplaceringar (haha) är inget jag kommer lägga en massa tid på.

 

Men mitt i allt detta så började tankarna komma kring hur jag levde förut. Jag fick en gång frågan hur mycket jag gick med mina hundar och jag svarade då "jag går väldigt sällan långpromenader utan det är mer rastningsrundor". Då skulle man ju kunna tro att mina hundar låg och glodde 23 h per dygn. Men nä, jag TRÄNADE mina hundar. Det var kurser, träffar, agility, lydnad och en massa annat. 5 gånger i veckan var jag iväg och tränade hund tillsammans med en massa olika människor.

 

Vad gör jag nu? Jo jag går långpromenad på långpromenad....på långpromenad.

Min fråga till mig själv är därför VAD HÄNDE?

Tappade jag suget på att träna hund?

Försvann alla hundträningsvänner?

Förändrades jag som person?

 

Och jag tror det är fullträff på alla tre!

Jag tappade suget till att träna hund för att mina hundar inte har det träningssuget som jag har.

Hundvännerna skaffade familj och barn samtidigt som jag blev singel.

Jag hade mycket personliga saker att bearbeta och jobba med och därför rann allt ganska lätt ut i sanden.

 

 

Men nu....nu har någonting hänt.

Jag ska börja träna hund igen, det är ju därför jag har hund! Det är inte för att gå promenader eller ha små statyer som väntar på att något kul ska hända. Samojeden ska vara en högaktiv hund som kräver sysselsättning. Sen att jag uppenbarligen har fått de två tröttaste exemplaren (*s*) är ju en annan sak ;)

Antagligen är de inte så trötta, de är välaktiverade och vilar när de kan. För de vet ju aldrig när tokmatte får ett ryck igen.

 

Jag har nu haft Tippex sen i måndags (idag torsdag) och han har gått från skogstokig till sansad. Visst han får fortfarande ryck, men han har helt klart lärt sig att "vila när du kan för man vet inte vad hon gör nästa gång". Från stim och stoj när vi vaknar på morgonen till att lugnt gå ut och kissa och sen lägga sig tillsammans med de andra är som dag och natt.

 

Igår dragtränade jag både Tippex och Minus. De gick kanon ihop och det var en riktigt härlig runda där jag bara kunde stå och njuta :)

 

Så tanken var att köra en kortare runda idag. Men NÄ, så blir det INTE!
För idag känner jag för att träna hund. Vi ska träna stegförflyttningar, självkontroll, targetplatta, fotposition, greppande av föremål, apportering och fritt följ. Ja såklart inte allt med alla, det är kvalité före kvantitet. Utan korta rundor med en hund i taget där det är hög energi och fart.

Jag börjar lite lugnt och förhoppningsvis kommer allt tillbaka och vi kan anmäla oss till lite kurser till våren. Kanske kan jag hitta ett nytt bra träningsgäng. För att motiveras av andras träning motiverar min träning :)