Mörka dagar och nätter...

Den här vintern är konstig. Ena dagen är det minus 15 grader och dagen efter försvinner den lilla snö som har kommit och det blir plusgrader. Nu är det slaskigt, mörkt och tråkigt ute.

Men dragtränar gör vi ändå. Igår var det dags igen. Vi körde nere hos Christina och startade som vanligt med de tre andra. Nixo fick åka bil med mig och har nu tränat upp stämbanden så det går att både skälla, yla nästan samtidigt. Han kan även säga mamma, det är faktiskt sant! Han sitter där bak i bilen och tittar på de andra som springer framför och ropar "mommomommomommo", så han är lite amerikansk när han säger det bara :D Får ta med filmkameran och spela in honom nån gång haha...

När han väl fick vara med blev han överlycklig, när Christina ger kommandot att de ska starta så tar han verkligen i med alla krafter han har. Snacka om att älska det han gör!! Lite bitande i linorna när han tycker att de andra är för långsamma, eller så ger han mamma en känga för att hon inte springer snabbare, men annars är han superduktig!!

Igårkväll kvar vi hos Linnéa och Johan. Det var lite pokerkväll för killarna och jag och Linnéa roade oss själva. Tack för en trevlig kväll!!

Idag gick jag och Christina med hundarna uppe hos oss. Nixo tyckte det var superkul att de hängde med på vår kvällspromenad. Han tycker det är så mycket roligare med sällskap än att bara gå med matte. Han fick gå med morfar Dexter idag och stackars Dexter fick stå ut med valprycken som Nixo fick. Men han tog det med gott mod och lät sig inte irriteras. Tur att han har sånt tålamod med dagens ungdom :)


Jag vill avsluta bloggen med att sända en tanke och tända ett ljus för Malena med familj som igår förlorade sin PimPim. Jag träffade PimPim när jag och Sally fortfarande tränade och tävlade agility. Han var en glad buse, påminde mig mycket om hur Sally var som ung. Han gjorde ett stort intryck på mig då och därför tycker jag det känns extra tråkigt att han var tvungen att gå över till andra sidan i så unga år. Livet är så orättvist ibland!
En stor kram till hela familjen!!

En bild från den gamla goda tiden när jag och Sally precis hade börjat träna agility.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0