Dansande sockervadd

Idag har Nixo och jag varit på kurs för Gerard O´Shea. Han förmedlar på ett väldigt kreativt sätt ut hur man ökar förväntan hos hunden så den visar sin bästa sida i utställningsringen.

Ordet för dagen är förväntan, allt handlar om hundens förväntan. Han har gått igenom hur man bygger upp förväntan och hur man förvaltar den.
Han har även pratat mycket om hur vi har en förmåga att "prata" med hunden genom kopplet. Vi har jobbat med hundarna genom shaping. Vi har använt oss av väldigt få ord och då märker man att hunden beter sig ganska lika mot när man "traggar" på hunden hela tiden. Vi skulle använda hundens namn för att få hunden att ta kontakt, en klapp på låret för att visa att hunden ska röra sig framåt, kommandot "hopp hopp" för att få hunden att öka tempot och handtecken för att få hunden att stå fristående.

Idag handlade det inte om att hunden skulle stå korrekt utan vi jobbade med beteendet som hunden redan har och utgår ifrån det.

Nixo hade det lite svårt i början. Att gå runt i en ring är ju inga problem, att stå är inga problem och att trava är inga problem....i vanliga fall!
Men när man lägger till lek och full galopp, mellan de lugnare delarna av träningen, då vaknar den stora vita isbjörnen inom honom och han går igång till tusen, men har svårare att sluta och lugna ner sig igen. I vanliga fall använder jag mig av kommandot sitt och godis för att få tillbaka honom i "normalt" arbetstempo. Men utan kommando och godis blir allt så mycket svårare.

Jag pratade med Gerard om det och han förklarade att Nixo har bra förväntningar i grunden men att han har svårt att kanalisera (vet inte ens om ordet finns) all förväntan han har.
Vi har ju haft samma problem i lydnaden och agilityn så detta är inget nytt. Jag har helt enkelt dämpat honom från första stund när vi ska göra något och sen kört på den energin som har funnits och det har fungerat bra.

Gerard tyckte inte jag skulle jobba för att få ner förväntan utan istället lära Nixo att få utlopp för det han behöver få ur sig när förväntan slår över. Så imorgon ska vi jobba med kamptrasa under lek och full galopp. Han ska alltså lära sig att det är ok att få ut energin på kamptrasan men inte på min arm eller på kopplet.

Jag längtar verkligen till morgondagen. De flesta andra i gruppen hade hundar som jag skulle kalla veteranbilar de tuffade på i 50 km/h medan Nixo liksom var Ferrarin i gruppen. Nu tycker jag mer om Ferrari än veteranbilar så det passar mig bra. Jag ska bara lära mig och Nixo hur vi kan få ut max i toppfart ;) Hängde ni med nu haha!!

När vi körde med godis och shaping (knäpp med fingret istället för klicker) så var Nixo SUPERduktig!! Sån träning känner han ju igen eftersom det är så vi har tränat sen han var 10 veckor. Så där kändes det verkligen jättebra! Jag bytte handkommando på stå och valde då också att vara tyst. Det tog bara ett par gånger så fattade han var knäppet med fingret betydde, snabblärd är han vill jag lova!

Ikväll ska vi träna på det vi har gjort under dagen och alla i gruppen skulle lära sig att jonglera med köttbullar i handen och endast använda tre fingrar.

Jag förstår att det här är tung läsning för er som kanske inte är lika tokiga som jag är. Men det här inlägget är till stor del till för mig själv också. För detta sättet ska jag verkligen fortsätta jobba på. Känns helt rätt!

Men nu till lite lättare grejer!

I veckan har vi dragtränat två kvällar. Christina överlämnade körandet till mig i torsdags, det var första gången för mig med släde och fyrspann. Gick jättebra och var riktigt roligt! En annan teknik än med fyrhjulingen men lika skojigt :)

Imorgon är det dags för del två på O´Sheakursen och på eftermiddagen ska vi dragträna. Jag ska köra hundarna imorgon också.

Resten av den här dagen blir lugn, hjärnan måste bearbeta all ny information ;)

Här kommer lite bilder från när Nixo var liten....tänk att min lille snart fyller två år!!

Coola killen hoppade inte på kompostgallret, han har visat att han har väldigt stor respekt för just kompostgaller och ALDRIG skulle få för sig att hoppa eller trycka sig mot det.

Han blev kontorshund väldigt ung och har alltid klarat det galant. Som liten fick han dock vara inne på mitt rum.


Sen blev han större och numera går han omkring som han vill i lokalerna. Oftast ligger han dock på mitt rum, Kerstis rum eller i korridoren med ovanstående stil ;)

På återseende!