Dansande sockervadd

Igår var vi på hundÄGARutbildning med Memea Mohlin. En lärorik kväll där jag snabbt insåg att man inte alltid ser utanför ramarna och ibland inte ens kan lägga ihop 1+1..

I pausen passade jag på att prata lite med Memea, jag behöver ju inte hymla med att jag har problem med inkallningen på Nixo. Inte lydnadsinkallningen alltså utan "jaga-inte-kaninen-inkallningen".

Jag är så glad att jag pratade med Memea, hon gav mig en massa tips och förklarade det på ett helt annat vis än vad jag brukar få höra det på.
Så nu ska vi prova något som heter skvallerträning. Det är säkert många av er som har hört talas om det innan, men jag måste erkänna att jag bara har hört det i förbifarten.

Nixo borde vara en riktig skvallergubbe och jag tror det här passar honom som handen i handsken. Sen blir det ju spännande att se om skvallret är roligare än att jaga, men det är ju mitt jobb.

Så from idag utökar jag hundpromenaderna till två promenader med en hund i taget. Minus är inte så självständig än (ganska självklart eftersom han bara är 4 månader) och kommer alltid på inkallning (än så länge och så ska det fortsätta) så därför ska jag köra blandade träningar med honom.

Nixo som är betydligt mer självständig ska få gå runt i området nu när det är mörkt ute och skvallra om det han vill skvallra om (katter är bra träningsobjekt) ;) Helgerna och om vi skulle råka stöta på några "ljus"timmar kommer tillbringas ute i skogen och på fälten bland alla kaniner och annat elände ;) Ju mer elände desto bättre är vårt motto numera :)


Så när vi kom hem idag gick jag direkt ut med Minus, vi gick en runda ute bland fälten och körde lite apportering, inkallning och kommandoträning. Det gick riktigt bra och han verkade uppskatta vår ensamtid :)

Sen lämnade jag lilleman hemma med lite tuggben, selade Nixo, pumpade däcken på cykeln och sen gav vi oss av ut i mörkret med pannlampan i högst hugg.
Han gick jättebra, men efter ett par markeringar efter kaniner ute på fälten spände jag in honom i springern. Av säkerhetsskäl vågar jag inte ha honom framför mig då, gör så himla ont att ramla av cykeln. Men han går ju lika bra i springern så det var bara att hålla i sig, en riktigt härlig tur och inte så många cykeltramp för min del, det gillas ;)

På återseende!