Dansande sockervadd

Varje kväll kommer det krypande. Men om det är ångest, rädsla eller både och har jag svårt att känna skillnaden på.

Kanske är för att jag har ångest för det som händer nu och rädsla inför framtiden?

 

Nixo mår bra just nu. Hänger med på promenaderna och igår höll han högre tempo än på länge. Han blir verkligen glad av att få gå ut och gå med Hallon och Minus. Han vill inte så gärna gå själv, han vill hänga med gänget.

 

Han har tappat jättemycket päls, helt avfälld och fäller fortfarande. Ska se om jag hinner bada honom i helgen. Den pälsen som är kvar stöter inte bort smutsen lika bra som tidigare.

Veterinären vet inte varför, kan vara pga kortisonen eller pga något annat. Men det prioriteras inte just nu. Hans ben prioriteras inte heller. Men just nu haltar han inte alls och verkar inte ha ont någonstans.

 

Men så kommer då kvällen. När A går och lägger sig följer han med men fortsätter förbi hennes rum. Han ligger mellan hobbyrummet och duschrummet. Tror det är svalast där.

Tankarna kommer, tänk om han inte vaknar imorgonbitti, tänk om han har feber imorgon, tänk om han är mycket sämre imorgon, tänk om han har ont imorgon...tänk om...tänk om..

 

Jag försöker intala mig själv att bara njuta av tiden vi har just nu. Och det gör jag, på dagarna. Men vid läggdags är det jobbigt. Jag vill ju så gärna att vi ska få fler dagar, det känns som att vi har fått lånad tid.

 

Men det är inte säkert, han kan klara det, han kan få mediciner så han klarar sig fler år till.

Kanske beror det på det jag har sagt, så länge han mår så här bra så får han vara med...det är nog därför jag är rädd att han imorgon är mycket sämre. Jag vet att jag inte behöver ge upp direkt, jag vet att jag får ringa Helsingborg direkt när något förändras. Men tänk om vi inte vinner nästa fajt....tänk om...

 

Så jag fortsätter upprepa samma mantra hela tiden, vi ska klara det, vi kommer klara det, han kommer bli helt frisk. Så är det bara!

 

Nu är det en ny dag och vi ska njuta...inomhus...för idag regnar det. Nixo gillar inte regn, han vill gärna vara torr i pälsen. Sån har han alltid varit ;)

 

Mitt stora hjärta, min stöttepelare, min hjälte!

 

Jag älskar honom över allt!