Dansande sockervadd

Så var vi då i slutet av oktober och det är hög till att jag skriver ett par rader till er som följer min blogg dagligen.

 

Den 26/9 var jag och Nixo inne och tog nytt blodprov. Beskedet fick vi inte förrän den 9/10 då jag stack iväg på en välbehövlig semester i en vecka.

 

Proverna visade sig vara lite sämre, som väntat. Men någon krasch är inte nära förestående.

 

Jag hade länge ångest över den där semesterveckan. Skulle jag våga lämna honom i en vecka, skulle jag våga lämna över ansvaret till någon annan, skulle jag verkligen våga lämna landet. Tänk om något händer!

 

Den tanken malde dag som natt. Jag sov dåligt och fick mina "vanliga" stressymtom.

Men efter att ha pratat med nästa alla jag känner och tittat....eller förlåt, stirrat ut Nixo så bestämde jag mig för att åka.

 

Jag tror aldrig jag har sovit så mycket på en semester som jag gjorde den veckan. Tidiga kväller, sov ett par timmar på förmiddagen och ett par på eftermiddagen. Däremellan så åt vi gott, badade, läste och tog det bara allmänt lugnt.

Kom tillbaka och kände mig laddad. Men åkte då på en magsjuka istället....tröttsamt...

Så jag sov ett par dygn till.

 

Men det bästa i det hela var att Nixo mådde kanon när jag kom hem. Det hade inte gått någon nöd på varken honom eller Minus ;)

 

Så här är vi nu i slutet på oktober. Nixo leker, går långpromenader, härjar, skäller och mår hur bra som helst.

Han får sina tabletter varannan dag och förhoppningsvis kan de hålla sjukdomen i schack ett bra tag framöver.

 

Nu är dragträningen igång igen för Minus del och det känns nästan som att jag kanske skulle ta och starta upp en blogg om honom. Han är ju min lilla stjärna :)

 

På återseende!