Dansande sockervadd

Igår var det dags för alla prover.

 

Vi började morgon med ett blodtryck som låg på 120, vilket är helt perfekt.

Sen tog de nya blodprover, det är han så van vid så det gick snabbt och lätt.

Veterinären gick sen igenom Nixo från topp till tå och vi pratade en lång stund om olika värden och dess betydelse.

Jag ställde en massa frågor och den viktigaste av alla.

 

Kommer jag märka när det är dags?

 

Har varit sjukdomsblind en gång och är livrädd att bli det igen.
Men hon försäkrade mig om att jag kommer se när det är dags. Jag kommer inte kunna missa det sa hon.

Det känns ändå skönt. En hel del stress släppte då.

För vad än proverna säger så går jag på hur han mår i vardagen. Och han är hur pigg och glad som helst och äter jättebra. Alltså märker han inte själv av sin sjukdom och då kan den bråka mest den vill.

 

Självklart kommer jag hålla koll på värden och liknande för medicineringens skull. Eventuellt ska vi byta foder på honom för att hjälpa njurarna.

 

I slutet av den här veckan kommer provsvaren och jag hoppas att de inte är så illa som de tror att det är.

Det är ju fortfarande njurar och lever som styr hur länge jag får ha Nixo kvar i dagsläget.

 

Just nu går jag på ren ilska. Någon måtta får det minsann vara!!
Ge dig sjukdomselände, för det tänker inte jag göra!!