Dansande sockervadd

Har alltid varit mitt stora problem, eller hundarnas stora problem, eller vårat stora problem.

 

Jag har haft tre hundar och ingen hund har haft 100 % inkallning. Men med åren har det gått bättre och bättre. Sally gick lös efter att hon hade fyllt 6 år, då började hon äntligen lyssna på vad jag sa.

Nixo, han gör lite som han vill. Men kan gå lös under kontrollerade former.

Och så lille Minus....han går inte lös. Han har alltid varit en buse och jag litar inte alls på honom.

 

Men så för ett par veckor sedan så var jag nere på hundbadet med en vän. En manlig vän som sa, klart han ska vara lös. Jaja, vi provar väl. Vi var själva där och han är ju ingen bråkstake om det nu skulle dyka upp någon.

Och lilla racerbilen flög iväg, han var som en bomb som exploderade. Tro det, stackarn som alltid går i koppel.

 

Ganska snart inser jag att han inte kommer stanna, så jag säger till min vän att "nu drar han". Han vrålar "Minus kom hit" med en ordentlig mansröst.....och se på fan...Minus vänder OCH kommer tillbaka!! Det har aldrig någonsin hänt innan...inte för att han direkt har haft så många chanser.

 

Han fick vara lös hela den dagen på stranden, han smet inte en gång. Men han sprang och han sprang...då kände jag mig som en dålig hundägare...

 

 

Men så häromdagen så var vi ute i skogen och gick och helt plötsligt får jag för mig att han minsann ska få gå lite lös. Inkallning kommer han inte på, men vi har tränat på kommandot "Stanna" som idioter på våra koppelpromenader. Så upp till bevis!

 

Han var lite osäker, jag var skiträdd och osäker. Men det var bara att bita ihop. Han sprang först lite försiktigt, vände sig om flera gånger och tittade på mig. Jag berömde bara med lugn röst. Körde några "Stanna" kommandon, berömde och släppte iväg. Inga problem så långt.

Sen kom då rycket, om det är att han ska jaga något eller om han bara springer för springandets skulle vet jag inte. Men jag vågade inte chansa, så jag ropar "Stanna"...döm min förvåning när hunden faktiskt stannar!! Sen står han kvar och väntar in mig, då var han ca 30-40 meter bort.

 

Så min hund kanske inte kommer på inkallning, men han stannar! Jag är faktiskt lite stolt :)
Det ska vi fortsätta träna på och steg två blir ju att han ska vända och komma in till min sida. Men bara han stannar så är jag nöjd för då kan jag springa ikapp honom om det uppstår en situation.