Dansande sockervadd

Nu har jag hunnit landa lite. Det har varit en omtumlande vecka.

 

I måndags var jag inne och röntgade honom på Evidencia i Kristianstad (jag gillar inte Evidencia, de drar upp priserna som tusan). Träffade veterinär Ida Pettersson. Hon klämde och kände och röntgade.
Hon kunde inte se något på plåtarna och rådfrågade en kollega. Kollegan kunde inte heller se något.

 

Där var besöket typ klart för mig. Ok, han har ingen fraktur, då är det en ledbandsskada...igen...

 

Men Ida ville prata med en ortoped i Helsingborg för att se om de kunde se något. Och hon ville även hitta någon smärtstillande medicin till honom.

 

Ida ringde tillbaka i onsdags och meddelade att Gunilla (Níxos vet i HBG) hade gett klartecken för en medicin som ska sprutas in mellan tandköttet och kinden.

 

Igår hade hon fått svar av ortopeden. De kunde inte heller se något. Och vill därför att jag kommer ner för vidare undersökningar.

Jag frågade vad det skulle leda till och då svarar hon att det är för att han ev behöver opereras....

Fast Nixo ska inte opereras. Nixo får försöka självläka och går inte det så får han tyvärr vandra vidare.
Jag utsätter inte min hund för mer.

 

Veterinären i Hbg kunde även se att han har fått artros i leden på högerbenet. Det är skadan som har orsakat det. Just nu märker vi inte av det alls. Men jag ska ta och köpa ett Back on track benskydd till det benet också (har bara ett benskydd idag) så får han leva med det på. Förhoppningsvis köper jag lite tid med det också.

Nixo har varit en krigare i tre år. Han höll på att dö, tog sig tillbaka efter att ha slitit rejält. Har varit på djursjukhuset typ 12 gånger på tre år. Skadade sitt högra ledband och både han och  jag slet och kämpade för att han skulle bli bra. Han blir bra och så skadar han sen andra benet.
Det är nog nu!

Vi ska kriga oss tillbaka från detta också. Tro mig, han kommer gå på alla fyra benen igen!
Han går faktiskt på alla fyra redan även om han haltar. Idag travade han tom lite fast han haltar. Han har blivit bättre på en vecka, så jag ger honom tre till. Då vill jag se en stor förbättring!

 

Han kommer klara detta också, han har klarat så mycket annat och han är inte redo att ge upp än. Han studsar glatt omkring i korridorerna på jobbet. Han följer gärna med ut på promenad, han äter som han ska. Man ser en glad hund när man tittar på honom. Och så ska vi fortsätta vårt liv.
Med en glad hund :)

 

Mattes hjälte, kämpe och stora hjärta <3